★ förkrossad

Nu är våran älskade Spinkis i himlen...Hoppas jag iallafall...Tänk om han fastnade på vägen? Han ligger alldeles ensam och kall ute i skogen. Tycker så synd om honom, vill bara hämta hem honom, få hålla honom igen...



Han fick dyr mat som sin sista måltid...Tjockis fick också, som tröstmat.



Han låg helt stilla i buren i väntan på veterinären, klappade honom och han la tungt ner huvudet på min hand...



Vår älskling...så livlös ligger du i väntan på att din grav ska bli färdig.
Han somnade in i min famn, det var det hemskaste jag varit med om. Hur hans kropp blev mer och mer lealös... Hans ögon gick inte att stänga och tungan hängde ut, alldeles blå och torr blev den, ville göra allt för att få in tungan och stänga hans ögon men det gick inte. Gick knappt att lyfta honom, det var som om han bara gled ur händerna.

Jag bara gråter och gråter. Trodde jag skulle klara det här, men alla bilder upprepar sig i mitt huvud, hur dom brottade ner honom på bordet, hon höll så hårt i hans nackskinn att han inte kunde stänga munnen eller blinka. Och sprutan rakt in i magen. Ingen känsla...allt kändes så rutinmässigt. Jag trodde aldrig någonsin att jag kunde må så här dåligt över en katt, trodde aldrig jag kunde gråta så här mycket, det tar aldrig slut. Ångrar mig så mycket, vad har jag gjort?? Vi skulle testat med behandling, varför gjorde vi inte det? Har ångest över allt, jag har betalat någon att mörda honom. Jag ångrar mig så jävla mycket så jag vet inte var jag ska vägen, jag kryper ur mitt skinn snart.Kom tillbaka...snälla...



Vi gjorde graven som en sol



Det är så vackert här på sommaren...

Jag vet inte var Tjockis är nånstanns... Tänk om han har dragit? Dom gjorde ju allt tillsammans. Va ute tillsammans, åt ihop, sov ihop, busade ihop...



Tjockis och Spinkis myser ihop...

Som sagt, hur mycket kan man älska en katt?? Herregud... När i helvete ska tårarna ta slut?? Är chockad över mig själv.
Känns så överdrivet? Men kan inte hjälpa det. Jag är förkrossad.


Kommentarer
Postat av: Jossan

usch va hemskt :( Jag kände precis sådär förra sommaren när jag fick ta bort min kanin som fick cancer, det är snart ett år sen och jag gråter fortfarande när jag tänker på honom! Man älskar ju sina djur precis som ett barn så jag förstår att du är ledsen!

2010-04-30 @ 11:56:15
Postat av: Nathalie

Det är klart att du ska gråta. Dom är ju som så bebisar, man älskar dom för livet. <3 Självklart har han hittat till ljuset, eller så kommer han tillbaka och leker med Tjockis ;) Willow har en spökkompis hemma hos mamma som hon leker med.. Seriöst alltså! :|



Tänker på er<3

2010-04-30 @ 14:05:14
URL: http://callmelee.blogg.se/
Postat av: Matilda Esmeralda och Alice

Åh gumman,vad jobbigt!Man fäster sig mer än vad man tror vid de små liven..Jag höll i våran lilla valp(som bara var 5 v)när somnade in...hemskt var det! Stor kram till dig

2010-05-01 @ 07:32:24
URL: http://alice-esmeralda.bloggplatsen.se/
Postat av: sofija

:(



Ni gav honom det bästa livet och bästa avslutet. Han behöver aldrig mer lida!



<3

2010-05-01 @ 18:58:48
URL: http://justflippacoin.blogg.se/
Postat av: Emelinda

Sofija tar orden ur min mun. Och jag förstår precis din känsla. Massa kramar till dig snuttan!

2010-05-02 @ 09:50:39
URL: http://emelinda.gopshusgarden.com
Postat av: Titti

Usch, så jobbigt!! Vet precis vad du går igenom... Jag var också förkrossad och ledsen läänge, men det blir bättre snart. Promise!

Kram

2010-05-06 @ 19:54:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0