Förlossningen i mina drömmar:

Jag skulle vara hemma och utvilad, vattnet skulle forsa ut och värkarna skulle starta. Jag skulle duscha och ha det skönt, vara hemma X antal timmar och åka in i det sista.
Jag skulle inte ha någon smärtlindring- "Smärtlindring?? Det behöver INTE jag!!"
Det skulle ta max 5 timmar sen skulle han vara ute. Jag skulle inte spy, inte sy i underlivet och jag skulle gå och duscha direkt efter förlossningen. Jag skulle åka hem dagen efter.

Så här blev förlossningen:

Jag vaknade 08:55 Fredagen den 21 April 2006 med mensmol i magen. "Åååå" tänkte jag *hoppas hoppas* Jag låg kvar en timme i sängen och mensmolet kom och gick. Jag blev lite pirrig. Vid 10:00 åt vi frukost och vi klockade "värkarna" för de va liite starkare, de var någorlunda regelbundna och vi höll tummarna. Kl 11:00 gick jag på toaletten och det sa bara PLOPP i toaletten och när jag torkade mig var där blod på papperet.Slemproppen hade lossnat! "MIIIIIICKEEEEE!!!!!"
Vrålade jag för full hals inne på toaletten. "Mammaaaa, hjälp..." Utbrast jag. Ganska genast blev smärtorna värre och jag flög in i duschen i hopp om att det skulle lindra lite.
"Jag vill inte föda barn, vill inte Micke!!" Jag var livrädd och inte alls så där tuff som jag väntat mig. Jag stod och pep i duschen och var verkligen RÄDD och smärtan blev värre, kunde inte stå kvar i duschen så jag hoppade ut och ringde förlossningen.
De tyckte jag skulle komma in pga av mitt blodtryck och för att jag hade yrsel och illamående, jag ramlade till höger när jag gick. När vi kom in 13:18 var mitt blodtryck 130/92
Och jag var öppen 3 cm. Pga av blodtrycket så fick jag tid för ev igångsättning samma dag Kl 16:00. Så vi åkte till min syster, hon bjöd på mat på en restaurang och jag pinade i mig för nu var inte värkarna nådiga! De kom regelbundet och syrran va rädd att jag skulle få Bäbis där inne! Haha =) Vi gick hem till henne och upp för alla hundra trappor och jag flög in i duschen. Stod där dubbelvikt och pep som en gris och tyckte otroligt synd om mig själv!
Kl närmade sig 16:00 så vi begav oss till förlossningen. Där konstaterade de att kalaset redan var i full gång och jag behövde ingen igångsättning!

Kl 15:45 kopplade de CTG och det var helt OK tills hjärtljuden sjönk till 50!!! Jag fick panik och började skrika på Micke, jag tryckte på knappen och de kom in, slängde ner mig på sängen och de vred och vände på mig, ryggstödet på sängen flög ner med ett brak och jag låg bara och skrek "MIN BEBIS!!!!" Tårarna sprutade och till slut började jag hyperventilera. Det tog ett himla bra tag innan jag återhämtade mig!

Kl 17:00 Fick jag lavemang, hade hemska värkar samtidigt och jag började gråta, mycket för att det kändes "kränkande" och för att det var obehagligt, rädd var jag med.
Men jag sprang in på toan och ojoj där var det tarm tömning! Samtidigt med värkarna, ångrade jag mig att jag gjort detta, men visste att det skulle vara skönt senare när jag väl låg och krystade. Jag stapplade mig till duschen och stod och pep och lät som ett djur.
Barnmorskan kommer in och säger att nu är det dags för lustgas. De lindade in mig i en handduk och vi sprang till förlossningsrummet, allt för att hinna innan nästa värk kom.
Hann precis in till rummet. De kopplade CTG.

18:00 Satte mig på en pilates boll, Micke höll varma handdukar mot min rygg och jag fick lustgas. Först slängde jag bara iväg den, fy vad den va obehaglig!! Men jag lärde mig och då kunde jag inte släppa den ur sikte. De sätter även in en akupunktur nål i huvudet. Den va väldigt lugnande tycker jag! Skulle vilja ha sådana hemma! ;)

20:25 Lägger doktorn EDA och jag hoppas att smärtan ska försvinna, alla underbara historier om att smärtan försvinner och att de inte känner ett skit. Det tar aldrig och jag skriker om mer.

21:48 Lägger doktorn om EDA:n och gud vad ont jag har nu! Jag har skrikit i flera timmar och nu har jag nästan panik. 3 stycken personer får hålla i mig så doktorn kan lägga EDA:n och det va sååå himla jobbig! Som att vara i en tvångströja! Men det hjälper lite faktiskt, men jag skriker fortfarande vid varje värk.

22 April

00:10 är jag öppen 6 centimeter
01:15 är jag öppen 7 centimeter
03:34 är jag öppen 10 centimeter men har inga kryst tendenser.

Jag är helt slut vid det här laget och vill bara gå hem. Jag skriker och vrålar vid varje värk och har vid detta laget hunnit spytt som en gris flera gånger =( Jag tyckte så otroligt synd om mig själv och ropade på mamma hela tiden. Jag skrek rakt ut att "NU GÅR JAG HEM! JAG HAR ÅNGRAT MIG! KAN MAN INTE REKLAMERA????"

05:15 börjar jag krysta aktivt, jag ville skrika för att hitta kraft men jag fick inte skrika. För att jag tog i vid bröstet då, jag skulle hitta kraften där nere- vilket jag gjorde bättre om jag bara var tyst och koncentrerade mig. Krystvärkarna var ingenting. De sa bara åt mig att "Taa iii nuu dåå!!" och jag klämde på. Kände huvudet mellan benen och Micke höll på med filmkameran. Plötsligt sa barnmorskan att han kan vänta med den för detta skulle ta tid!
Då blev jag väldigt besviken och kände att jag tar livet av mig här och nu så hittar vi alla ett slut på detta elände. Men 2 krystvärkar senare så kände jag hur någonting bara flög ur mig!
VA?? Sa jag, redan? Har jag fött barn?
Hon bad den andre medhjälparen om sugen och jag tänkte nej, han andas inte!! Men han hade bajs i munnen =( och det räckte med att hon torkade ur det. Hon höll upp honom och bad mig titta. Jag utbrast bara "Åh, en William" Så det blev ingen Wilhelm. William var det första jag sa och det kändes så rätt!

När jag fick honom på bröstet så kände jag inte så mycket. Ville bara att Micke skulle ta honom så jag fick återhämta mig. Han hade värsta konhuvudet och jag minns jag tänkte: "Vilket fult huvud han har" sedan sa dom  att det blir normalt snart.
Jag lade också märke fort till hans hud. Han hade avskavd hud över hela kroppen =(
Jag utbrast "Han har den där sjukdomen när man tappar hud!!" Ska tillägga att jag har oroat mig för den sjukdomen ända sedan jag såg en dokumentär om den tidigt i graviditeten.
Men då fick jag reda på att mitt fostervatten var så gott som slut, tomt i min mage.
När de skulle ta hål på hinnorna kom det bara liite liite och ingenting kom ut med honom.

Väl inne på BB efter ett par timmars sömn känner jag att "jag ska minsann åka hem ikväll och visa upp honom" Men framåt kvällen när alla läkemedel och salvor slutat verka så faaan va ont jag hade mellan benen! Bestämde mig för att stanna ett par dagar till! Haha

Det var tur det för den natten fick jag inte sova med William, han fick gulsot så han fick sola solarium i 6 timmar den natten. De tog blodprover var sjätte timme och han fick ersättning var fjärde timme. Han hade en misstänkt infektion i kroppen som "gick tillbaka" och ingenting hände med den. Jag stannade i 4 dagar och dessa prover togs hela tiden.
Det var jobbigt varje gång de skulle sticka honom i handen, men han var aldrig ledsen, han bara låg där förnöjt och va hur gulli som helst =)

Jag ville bara dela med mig ;) hoho

Vill ha en till...Åh.