Känner mig ledsen. Ensam. Tårarna rann lite oskyldigt från ögat... Känns som att jag gör allting fel, att jag inte duger till nåt. Att ingen tycker om mig. Att jag inte klarar av något.

Känns som att alla val och beslut jag valt att göra retar upp folk. Att jag bara gör fel. Ingenting av det jag väljer att göra duger för någon annan. Varför? Varför ska jag få tråcklas med denna evigt knepiga skiten som jag inte kan sätta ord på? Jag orkar inte...

Vad jag än säger så blir det fel, vad jag än gör blir det värre.

Jag känner mig så kraftlös. Dålig. Jag kan inte åstadkomma något. Jag är så liten på jorden.

Jag bara sitter här. Vad har jag för liv? Jag har ju inget. Jag är en ensam jävla tönt. Ingen vill umgås med mig.
Jag försöker verkligen men jag blir väl för desperat. Vad hände?
Innan Mickes lilla spermie simmade in i mig så hade jag fullt upp med hästar och kompisar, fester och ståhej. Var ju fan aldrig hemma. men nu då? En underbar William föddes till världen och vad hände? Jag hann inte med...
Jag bara sitter här... Växer, äter, äter, växer. Det är ju inte jag?

Självömkan till blogginlägg men jag känner en sån saknad till det liv jag haft, även om jag högt värdesätter det liv jag har idag. Skulle aldrig byta. Aldrig.

Men vänner...Lolli-Boll, Elvis, Busan, Konrad... Allt är borta...


Konrad                         Lolli-Boll                       Busan                      Elvis