Skrivkramp är precis vad jag har. Jag har så otroligt mycket jag behöver få ur mig men när det är dags att skriva så sitter jag bara här. Hittar inga ord som är bra nog att beskriva mina känslor.

Tog ut akut semester igår, de 10 dagar jag hade kvar. Mår jag inte bättre då så får det bli sjuksrivning någon vecka till.
Det är så otroligt tufft att stå på jobbet med dessa kollegor och vara trevlig mot kunderna. Bara att le och säga Hej till okända människor hela dagen tär på mig, när jag egentligen gråter inombords. Att spela ut andra känslor än vad man känner går ett tag men sen tar det stopp och inget försök i världen lyckas.

På Fredag är det begravning...Det är med blandade känslor jag går dit, en lättnad över att få ett avslut, en nästintill längtan efter att få säga Hej då, men det är med klump i magen och enorm oro jag undrar hur det ska gå för Kenzie. Men jag vet innerst inne i mitt hjärta att det kommer gå bra. Eller? Denna oro. Den ligger som en klibbig klump i magen och försvinner bara inte.

Annars, nu på förmiddagen så har jag varit och hälsat på Linda och hennes Oliver. Så fin liten bebis!! Underbart....Han sov så skönt i min famn och pruttade gott i sin lilla blöja.

Tråkigt väder idag, kallt och förjävligt. Igår badade vi och studsade runt i vattenspridaren, fick nästintill panik i värmen men idag, mössa och jacka. Inte undra på att man blir förkyld. Extrema skillnader ju.

Funderar på om jag jag och William ska åka till Skärholmen och leta klänning tills på Fredag men vill gärna ha någon med mig. Någon mer än en uttråkad tre åring som vill göra allt annat än att vänta medans morsan provar kläder.
Kl 12 ska jag hämta Wille så jag får vän bestämma mig snart.

Seg dag. Blä.

Puss