Jobbet har gått emot mig länge. Jag tabbar mig, klantar mig, kämpar på som en dåre. Jag lägger ner min själ i arbetet. Är glad, positiv och serviceminded. Men ändå...Inte tillräckligt. Allting går emot mig. I allt jag tar mig för. Såväl jobbet som privat. Jag känner mig ensam. Övergiven. Bortglömd.

Alla har alltid något att säga till mig. Om mig. Det tar aldrig slut. Jag måste verkligen vara en hemsk människa som får höra detta hela tiden. Vad gör man?  Hur länge orkar man? Varför kan livet inte bara flyta på?

Att gråta verkar tydligen vara roligt idag.

Hoppas ni har det bättre än mig.

Jag är ledsen.