★ skitliv
Förkylningen går aldrig över. I 2 veckor har jag haft vidrigt ont i halsen och hosta. Jag har nästintill tappat rösten och har träningsvärk i magen pga av allt hostande.
Psykiskt just nu så mår jag piss. Jag är arg och ledsen hela tiden, jag orkar inte vara jag längre. Jag gråter varje dag och är rädd att jag ska gå in i nån sorts förlossningsdepression när hon är ute. Den här resan har varit så fruktansvärt omtumlande, dessa år av kämpande. Kanske hade det varit bra om jag gått till en kurator under graviditeten för att berbeta det gamla och öppna upp för det nya? Det har varit mer känslosamt än vad någon tror... Just nu står jag bara i ingenmansland och vet varken ut eller in.
Micke och William bråkar jämt och han får William att gråta. Han är fan sur jämt, så onödigt hård mot honom. JAG ORKAR INTE. Tar mitt pick och pack och drar. Jävla skit liv man lever.
Adjö.
Söta lilla fisriset..
Jag är övertygad om att allt kmr att falla på plats sen när lilltösa kommit till världen.
Jag förstår att du känner dig så äckligt less o förtvivlad i all väntan, samt att behöva lida av både sömnbrist o sjukdomar. Gråt vännen..gråt hur mkt du vill!! Det är det enda sättet att få ut all frustration.
Sen känner jag igen det där med att du känner att Micke är för hård mot Wille. Men samtidigt, tro mig.. För din egen skull så måste du tillåta dom 2 hitta SIN relation till varann o hitta balansen dom emellan. Att papporna är hårdare än vi mödrar..kan i längden vara en bra fördel. För så var det med Vincent o Timmy, när jag vänta Milo. Jag blev galen när Timmy var så "hård" mot Vincent. Idag så är jag glad att jag till slut tillät dom få utveckla sin egen relation. Vincent tyr sig hellre till Timmy 4 ggr av 5 om det är ngt. O han ser upp o respekterar T såå mkt mer än vad han visar mig =P Men det är mkt för att man själv har dåligt samvete o tror att man inte räcker till..så jag skämmer ju bort Vincent ist för att köra samma metod som Timmy. Vilket är fel av mig.
Tro mig gumman.. Wille tar inte skada av lite striktare förhållningar. Så länge han vet att varje kväll innan han somnar o varje morgon när han vaknar, att han är älskad till tusen av både mamma o pappa =)
Puss o kram..
PS. Jag vill träffa dig innan tisdag!!
Tack Fitri...Du träffade rätt på varenda punkt!!
Du vet precis vad det handlar om <3
Jag lider så med dig gumman och du vet att du kan prata med mig om vad som helst, när som helst!
Ring om det är något!!
Puss och kram<3
Fitris ord var verkligen klockrena!
Tänker på dig vännen! Love you.
