Tårarna smyger nerför min kind, men enbart av lycka. Jag är så ruskigt lycklig att det inte går att beskriva i ord. Jag är så otroligt tacksam för allt fint jag har och kommer att få. Tack alla änglar. Tack...

Igår var det dags för ultraljudet, som jag längtat efter i flera år, redan innan jag blev gravid. När det blev ett faktum att det var svårt att bli gravid bestämde jag mig mer och mer för varje dag att när dagen kommer, där jag verkligen visar plus på stickan så ska jag kolla könet! När allt inte är lika självklart vill jag kolla upp så mycket det går. Varenda millimeter av magen. Speciellt nu när jag haft en jobbig start med blödningar och magont med högt blodtryck. Igår var den dagen här, som jag längtat så otroligt efter i flera år.

Hela dagen var jag som speedad. Försökte remain calm men det va svårt ;) Kände mig mest uttråkad av väntan och räknade timmarna som var kvar. Att vi blev 15 minuter sena gjorde saken inte bättre. Sprang i sjukhuskorridorerna som besatt. Vi satt nämligen i fel väntrum först. Åkte upp till samma plan och väntrum där vi var med William på UL. Och dom hade ju såklart flyttat, var ju 5 år sen. Micke var säker på att vi skulle få en ny tid men jag blev bara arg när han sa det. För jag skulle inte kunna vänta en dag till!!!

Kom flåsandes in på avdelningen och möttes upp av en super duper trevlig UL sköterska. Bad om ursäkt och förklarade läget, bokstavligt talat slängde mig på britsen och flashade magen =D 

"OM du ser könet, så snälla säg till då, vi vill så gärna veta för vi har kämpat för det här i 3 år" Sa jag till henne med hopp om att hon skulle svara ja. Vilket hon gjorde, bara då var lyckan total ;) hihihihi

Hon visade upp varenda kroppsdel på bebisen och förklarade precis allt, hon var så himla duktig!! Bebisen viftade med foten och man såg varenda tå! Då i det ögonblicket så kände jag att könet spelar verkligen ingen roll. Jag har varit så otroligt rädd att jag ska bli besviken om det är en pojke. Men då äntligen så fattade jag att barnet är friskt och att det är den enda som betyder något!! Varför skulle jag bli besviken av en Mini-Wille?? Dumma tanke, hur har jag orkat lägga energi på en sån struntsak??

"Av det jag ser så är det en flicka"   Då stannade världen för en stund. "Dessa vita prickar är blygdläpparna" En stund senare så visade bebisen upp sig rejält "Jaa men det måste vara en flicka, ser inget alls som tyder på en snopp!"  Om vi inte bestämmer oss för att göra ett könsultraljud så får vi helt enkelt se på förlossningen om det stämmer, folk har ju fått fel svar förut. Jag är beredd på att det kan ha visats fel =) Vilket även hon påpekade! Aldrig är det till 100%

Men på bilden här nedan ser det ju ut som pung och snopp. Men vad vet jag, hon ligger vriden på någe vis och hon sa vid något tillfälle att det var navelsträngen när jag trodde det var en pillesnopp. =)






Även denna bebis har min näsa ;)





Hon gapar!! Ser ut som hon skrattar, haha =)









Hade ett fotavtryck i chokladkakan när jag vände på den! Scary!




Skön sovställning