1 Maj 1928 - 23 November 2010

Jag älskar detta kort på mig och min mormor, jag ser bara kärlek och mys.
Min älskade mormor somnade in i tisdags och för mig kom det som en chock.
Hon vandrade hem till tryggheten och till sin saknade make som väntat i 30 år från andra sidan.
Jag har gråtit så otroligt många tårar men den tröst som finns är att hon valde det själv, låter knasigt men det var hennes beslut, hon ville återvända hem. Och hon påbörjade vandringen hem i snöstorm- hennes absoluta favoritväder. Jag nästan ser henne framför mig, i ljuset, där hon tar ett djupt andetag och ler, tar steget ut i stormen och möter upp morfar. Tillsammans är dom nu och inget kan väl vara bättre än det?

Jag tror att hon har varit här och hälsat på. Igår när vi klippte Wille så var vi alla tre inne på toaletten och skrattade och myste, då släcktes lampan. För att sen tändas igen! Ja, tillfällighet kanske, men jag väljer att tro på att mormor sa Hej för jag vill det. När jag sa det till min lilla mamma idag så berättade hon att  kranen hos min syster helt plötsligt hade satts på samma dag! =) Då visste jag att det är min gulliga mormor, för hon har hela tiden sagt till mamma att hon ska hälsa på den dagen hon går över till andra sidan.

Jag älskar dig mormor och saknaden kommer alltid att finnas här. Precis som för farfar...och David.
Döden är oundviklig, men den är så overklig ändå.

Nu är jag orolig för min kära mor. Som nyss kommit hem från sjukhuset också, med sitt farligt höga blodtryck.
Hennes sorg... Önskar man kunde göra något? Men man står ju bara bredvid och ser på när hon sörjer? Vad kan jag göra? Känner mig så värdelös. Varför kan man inte trolla?? Mamma, jag älskar dig så otroligt mycket så du anar inte!!!!! Det gör så ont att se dig ledsen =(

Superfin bild på er! Oändligt med kramar till dig älskade vän, bättre människa än du kan man nog inte hitta.

Åh, nu blev jag alldeles tårögd!

Kram till dig.

Men vad du skriver fint Ida!! Jag bara gråter nu!! Du är så poetisk i ditt sätt att skriva! Tack för dom fina orden om vår Mor och eran Mormor! Hon var och kommer alltid att vara den bästa mamman på jorden!! Jag saknar henne nåt enormt mycket! Jag vet att hon finns bland oss även nu,och det var säkert hon som släckte och tände lampan! Det är deras sätt att bevisa att det även finns något efter detta! Jag blir så glad över att hon bevisar det nu!! Kram och Tack Ida.