Efter den jobbiga städdagen med ruttna grannar så åkte vi till Kenneth och hämtade året runt däck. Det är halkigt ute nu på nätter och tidiga mornar, Micke fick faktiskt sladd på bilen i fredags när han åkte hem från jobbet och det vore dumt att få igen! Vi har dubbdäck till bilen men de vill vi inte slita ut när det inte är nån snö än...dom åker på senare isåfall.

När vi kom hem så gick jag och vilade, somnade som en stock och dreglade som ett barn! Då väcktes jag av Micke, William och min svägerska Sanne, med världens största paket! Looki Looki what I got!!! En bakmaskin!!





Så nu slipper jag stå där och knåda för hand med mina fibro trasiga händer. Yes!! Vilken dröm =)

Sanne och Anton bjöd på middag som vi alla hjälptes åt att göra. Potatisgratäng och en vitlöksgratäng med rödbetor. Entricote, Sallad, sås, baguette m.m. Mmmmmmmmm. Vi åt tills vi sprack!
Till efterätt blev det kladdkaka med glass- Halleluja! Bebisen fick hicka som vanligt och jag dog av mätthet. Mättnad kanske man säger? Äh, jag säger som Emelie sa en gång "Äh, jag är en analalfabet" hahahahaha.

Nu vaknade William gråtandes- han har växtvärk =( I med alvedon och hoppas på att det går över fort! Tur att Micke är hemma så han kan fixa <3 Pappa ger alvedon bäst tycker han. Oj så ledsen han är =( Stackars min underbara lilla stora kille. Det värker i mammahjärtat när jag hör han gråta ut "Det gör oooooont" i nästintill panik. Mamma älskar dig William <3
Om jag går upp nu till han också, så blir det bara värre...jag vill springa upp men det lugnaste för han är om jag inte visar mig...

Jag är så lyckligt lottad, den underbara familj jag tillgivits är mer än en dröm! Jag älskar mina killar mer och mer för varje hundradel som går, hur är det möjligt?? Och snart får vi ännu en fin familjemedlem till oss. Längtan är enorm!

Jag läser ju Robert Gustavssons bok "Från vaggan till deadline" och måste skriva ett citat från boken:

"Killinggänget åkte till Trosa och tog in på Bomans värdshus.
Det var dags för ännu en av våra humorkonferenser, och vi ville vara ifred och spåna.
 Så gör vi alltid. Vi bokar in oss där vi kan vara otillgängliga och bara hitta på ideeér, men det får aldrig vara mer än tre dagar, och vi kommer aldrig därifrån med mer än embryon till manus.
 Efter den sista dagen firade vi på Trosas enda öppna krog.
Den var helt tom, förutom en ensam man som stod vid baren och drack starköl, iklädd cykelhjälm av frigolit, och en kvinna som väntade på pizza. Båda började omedelbart tumma på sina mobiler och efter en timma var det proppfullt i lokalen.
 Stämningen framåt småtimmarna blev fullständigt hysterisk, folk låg på golvet, en flaska krossades mot någons panna, flickor visade brösten, allsång, brinnande täckjackor, blod, poliser och ambulans. Vi bara stod där med våra öl och tittade. Trosa."

Jag skrattade när jag läste detta för det är ju så himla typiskt Trosa! Det roligaste av allt är att jag vet vilka han skrivit om! hahahaha!!! =D

Nu ringde syrran och störde mig så nu kom jag av mig ;) Avslutar här =P

Puss å hej!