Har fått tillåtelse att få skriva detta inlägg men har tagit bort namn och plats.

Jag har Linnéa på armen när jag hör något konstigt. Stannar till när jag hör de mest läskigaste ljud jag någonsin hört. Jag kan inte beskriva med ord hur det lät. Det knöt sig i magen direkt för jag förstod att något var väldigt fel. Gick ut för att lyssna... Ljuden fortsätter... Går runt hörnet, följer ljuden. På det grova gruset ligger en man. Bröstkorgen arbetar förskräckligt med att få luft, han får ingen luft, blodet rinner från näsa och mun och det bubblar i halsen på honom. Ögat är stort som ett lila klot och han är okontaktbar. Hans arm är av, ser hålet och skelettet som sticker ut.

Jag skrek "**!!!Herregud, ***!!!" "Jag ringer ambulans!!!" När jag tar upp telefonen så slår jag 0156 istället för 112. Jag har ingen koll på någonting och telefonen varnar för dåligt batteri! Såklart, vad är oddsen?? Precis som på film.

SOS Alarm svarar med en gång och jag är förtvivlad "Jag behöver en ambulans, NU, skynda, det är bråttom, Åh herregud, nu hostar han blod"

Nu börjar Linnéa känna min panik så redan här skriker hon för full hals. Jag ser hur Han börjar röra på sig och min första tanke var "Ja, han lever, tack gode gud!" Mina första ord var däremot "Försök ligg still" Jag har ju sett program förut, där fallolyckor ska ligga så still som möjligt.

Jag får tag i en filt, jag gör en kudde av det och lägger försiktigt under hans huvud. Hans huvud låg direkt på de vassa stenarna. Blodet rinner och jag sneglar på hans arm som är vriden, eller sned. SOS ber mig att lägga filt på honom så jag springer upp och hämtar ett till. ... Jag blir tvungen att lägga på med SOS som jag haft ständig kontakt med för batteriet skulle ta slut när som helst.

Linnéa skriker hela tiden och jag frågar Han om det är jobbigt för honom att ha en sån skrikhals där, för annars måste jag gå iväg så han inte blir stressad. "Nej" får han fram. "Jag har så ont i ögat, och armen"

Bra! Han pratar!! "Jag förstår att du har ont i armen, jag tror den är bruten, men ambulansen kommer snart och då får du medicin"

Jag frågar om jag ska ringa hans fru men får inget svar. Varför jag frågar vet jag inte. Säger till honom att jag bara ska springa upp och hämta barnvagnen. Ringer Frun men telefonen var avstängd, ringer deras dotter som svarar. Berättar vad som hänt och jag gråter nu...

Jag har Linnéa i knät, som skriker, och jag klappar Han på benet och pratar lugnande med honom. Han ligger mitt under takdroppet så jag blir tvungen att hämta en kartongbit att hålla över hans huvud. För att göra det så måste jag sätta Linnéa i vagnen och herregud. Då ska gudarna veta att hon SKRIKER. Hon försöker klättra ur och jag känner min panik åt alla håll "ramla inte och slå dig nu för faaaaan"

Jag hör blåljusen precis när Han frågar om det kommer någon ambulans. Jag hör hur dom svänger in, jag säger det till honom och blir tvungen att lämna honom en stund, när jag skulle vända vagnen och möta ambulansen så välter jag den nästan för den fastnade i gruset, fångade upp Linnéa i farten och sprang till ambulansen.

Jag känner att mina händer inte är med riktigt, dom darrar och mitt hjärta slår så fort. Känner mig blöt på ryggen, är så varm!!

När ambulanspersonalen tar hand om Han så funderar dom på att tillkalla ännu en ambulans, jag bestämmer mig för att gå iväg med Linnéa så hon kan somna i vagnen. Då kommer Hans son, ännu bättre, då kan jag gå med Linnéa. Men hon vägrar somna. Hon skriker som en stucken gris.
Då kommer Frun också. Så efter en stund så känner jag mig tvungen att åka hem, för det är ohållbart med Linnéa. Helst av allt ville jag vara kvar, prata med alla, säga hej då till Han, krama Frun men jag ville inte stressa honom med min dotter.

När Linnéa äntligen somnat i bilen så börjar jag gråta. Och jag gråter så mycket att jag bara skakar, blir rädd för mig själv. Ringer pappa och då exploderar jag, som en tsunami av känslor. Pappa hör inte vad jag säger så han blir rädd... Men jag åkte till honom på jobbet och fick prata av mig och kramas. Kändes genast bättre.



Trots allt så klarade han sig bra. Bröt armen på 2 ställen så den är fixerad med 2 tjocka skruvar.
Han krossade kindbenet så han måste skönhetsoperera ögat så allt hamnar i fas. Spola bort benbitar osv.

Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv! Jag trodde verkligen att han skulle dö, speciellt innan han vaknade, han var avtuppad en stund.

Har tänkt på detta hela veckan och gråtit. Haft svårt att sova och drömt mardrömmar.
Nu börjar jag smälta detta och jag vet att han lever och "mår bra".

Tänker mycket på vad man kunnat gjort annorlunda men det är ju lönlöst.

Ta hand om er därute. Ta det försiktigt och se till att alltid ha batteri i telefonen när ni går ut. Det kan rädda liv.

Mitt i allt detta så fastnade jag för Lalehs tolkning av Tomas Ledins låt "Just Nu" Den är fantastisk och 1 miljard gånger bättre än originalet. Dessa rader får mig att tänka på Honom varje gång jag hör dem:

"Just nu vill jag leva
Just nu vill jag känna
Just nu vill jag leva, just nu
känna luften i mina lungor
Känna blodet som pulserar
Känna ljuset i mina ögon
Känna tiden som passerar"

Jag har träffat Frun och kramats, pratat. Det kändes så otroligt bra! Har givit blommor och ett eget kort till Han.



Ska bli trevligt att få träffa Han sen, när han är piggare. Känner att jag behöver det =)

Puss på er!!