Jag ligger här i sängen och funderar. Lyssnar på Linnéas andetag och hennes omedvetna suckar. Att vi skulle få en sådan fin dotter kunde jag bara drömma om. Är så rädd för hennes hjärta. Hur allvarligt är det? Är det ens allvarligt? Jag vill få kallelsen nu med en gång. Jag kan inte vänta. Är så rädd så jag går sönder. Jag tänker på det non stop. Det försvinner inte från mitt huvud. Vill bara att ultraljudet ska göras nu i skrivande stund. Jag älskar dig min Linnéa.