Den här dagen är verkligen ingen bra dag. Sjuka barn och jag misslyckas med allt.

Längtade så tills Micke skulle vakna så jag kunde lämna allt elände för stund. Förberedde en kalops som stod och puttrade medans jag var borta...

Jag grät i smyg i ridhuset då jag förnedrades av mig själv på hästryggen. Kastade spöt som en sur barnunge. Ville bara skrika rakt ut. Har nog aldrig ridit så dåligt i hela mitt liv. Fick kramp i benet HELA tiden, fick han inte ens på en volt. En stor bidragande faktor var bla att vi var 4 st hästar + publik i ridhuset. Jag har en förmåga att frysa då, jag sitter bara. Det var väl vad jag gjorde nu. Jag vet inte... Allt jag gjorde var bara fel och jag känner mig så oduglig. Tänk om jag skulle rida så för Lisa (tränaren) hon skulle ju skicka ut mig från ridhuset och skaka på huvudet...

Imorgon är det nya tag. Antar jag? Vågar jag? Blir det likadant så kommer jag bryta ihop totalt.

När jag kom hem var kalopsen klar och den smakade ju såklart ingenting. Hur kunde jag ens tro att jag skulle lyckas??

Idag är jag verkligen mer värdelös än resterande dagar. Sista pillret för denna perioden på kartan så hormonerna är väl i obalans. Som vanligt? BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

Måste fråga om jag är redo för att få p-piller. Glömmer ju bort hela tiden.

Funderar på att klä på mig och åka till morsan, hämta upp färg så jag kan måla lite. Lär ju bli väldigt kreativa tavlor- svarta.

Jävla skit dag. Hoppas eran har varit bättre. Och vem la damp i min dotters mat??