★ Min son är mystiskt sjuk och oron äter upp mig
William har länge varit extremt trött och han har inte varit på dagis hela veckan. Han har inte orkat, utan legat i soffan i stort sett hela dagarna och kollat på tecknat. Han har varit ute med Linnéa men inte mer än så...
Imorse föll han ner i mina armar. Hans medvetande försvann helt, ögonen rullade bakåt och han svimmade. Det rann blod från hans vänstra näsborre. Jag blev jätte rädd och ringde doktorn direkt!
När vi var halvvägs i utredningen så svimmade han ännu en gång, även nu i mina armar. Han föll ner mot golvet och jag ropade efter hjälp, flera sköterskor kom och Micke fick bära han till ett eget rum. Vid detta laget anses han vara allvarligt sjuk och jag kan inte hålla tårarna borta. De visste inte om de skulle skicka oss vidare till barnkliniken men med telefonkontakt så bestämmer de att avvakta lite. Han låg en timme och vilade innan flera tester utfördes...
De har gjort EKG, stick i fingret, blodtryck och stick i armen. Han har fått hoppa på ett ben, kollat öron, ögon, hals, lungor, hjärta, reflexer- allt man kan göra tror jag. Känns som jag kan skriva hur långt som helst. De har testat hans blod för massor av saker, men det jag kommer ihåg är diabetes, blodsjukdomar, matsmältnings nånting. Men det var mer än så. 3 rör och 3 "plattor".
Svimmar han ännu en gång så ska han tas in akut till Nyköping för huvudröntken.
Han är så blek och den röda färgen på läpparna har bleknat
Vi fick i han lite vatten då ögonen började rulla en tredje gång... Tack och lov ingen svimning!
Han försöker hålla humöret uppe och försöker le lite grann <3
Här ligger han för EKG...
Känslan och rädslan när ens barn är sjukt är obeskrivligt obehagligt. Han var riktigt dålig ett tag och att bara se på när han försvinner är vidrigt. Han var tvungen att hålla oss i handen när han var uppe och gick...
Oron är långt ifrån över och jag har smygande hökögon på honom. Jag hör själv hur jobbigt tjatig jag är :"Hur mår du?" "Hur mår du älskling?" "Hur mår du?"
Det har varit en känslomässigt lång dag och nu ska jag gosa in mig hos honom, min älskade William <3
Imorse föll han ner i mina armar. Hans medvetande försvann helt, ögonen rullade bakåt och han svimmade. Det rann blod från hans vänstra näsborre. Jag blev jätte rädd och ringde doktorn direkt!
När vi var halvvägs i utredningen så svimmade han ännu en gång, även nu i mina armar. Han föll ner mot golvet och jag ropade efter hjälp, flera sköterskor kom och Micke fick bära han till ett eget rum. Vid detta laget anses han vara allvarligt sjuk och jag kan inte hålla tårarna borta. De visste inte om de skulle skicka oss vidare till barnkliniken men med telefonkontakt så bestämmer de att avvakta lite. Han låg en timme och vilade innan flera tester utfördes...
De har gjort EKG, stick i fingret, blodtryck och stick i armen. Han har fått hoppa på ett ben, kollat öron, ögon, hals, lungor, hjärta, reflexer- allt man kan göra tror jag. Känns som jag kan skriva hur långt som helst. De har testat hans blod för massor av saker, men det jag kommer ihåg är diabetes, blodsjukdomar, matsmältnings nånting. Men det var mer än så. 3 rör och 3 "plattor".
Svimmar han ännu en gång så ska han tas in akut till Nyköping för huvudröntken.
Han är så blek och den röda färgen på läpparna har bleknat
Vi fick i han lite vatten då ögonen började rulla en tredje gång... Tack och lov ingen svimning!
Han försöker hålla humöret uppe och försöker le lite grann <3
Här ligger han för EKG...
Känslan och rädslan när ens barn är sjukt är obeskrivligt obehagligt. Han var riktigt dålig ett tag och att bara se på när han försvinner är vidrigt. Han var tvungen att hålla oss i handen när han var uppe och gick...
Oron är långt ifrån över och jag har smygande hökögon på honom. Jag hör själv hur jobbigt tjatig jag är :"Hur mår du?" "Hur mår du älskling?" "Hur mår du?"
Det har varit en känslomässigt lång dag och nu ska jag gosa in mig hos honom, min älskade William <3
Kommentarer
Postat av: Sofija
nej men jisses, stackars wille!:( Hoppas att läkarnas hittar felet snart. Stor kram till er <3
Postat av: Emelie
Men lilla vän vad tråkigt att höra. Skickar över en massa kramar till er alla och hoppas att skrutten blir bättre snart <3
Postat av: Emelinda
Men fy fan vad obehagligt, lilla William då :-( Jag hoppas han kryar på sig ordentligt!!!
Postat av: anna
men lilla gubben, hoppas det inte är något allvarligt, förstår att du är jätteorolig
Postat av: Fitri
Men nää.. Vad är'e för fel på min lilla blivande..? Blir ju jätteorolig nu.. Hoppas ni får svar mkt snart! Puss på Willemannen <3
Postat av: Ida- svar
William tackar för alla hälsningar och det gör jag med =)
Trackback
