jag ligger här i sängen och det känns inge bra. ingenting känns bra. oron för min son är enorm. paniken börjar smyga sig tillbaka och jag vet inte vilka ord jag ska använda för att beskriva mina känslor. han grät när han gick och la sig. barn ska inte behöva somna ledsna... kollade till honom och han var så svettig! fredagen närmar sig med stormsteg och jag mår konstant illa. jag mår verkligen illa. stämningen här hemma är inge vidare. allt är så upp och ner . och så går jag och oroar mig för den där förbaskade magsjukan också! vore sjukt typiskt om micke smittat oss så vi missar MR. jag tänker så Jävla mycket hela tiden. . kan min inte bara få trycka på paus? grubbel grubbel grubbel grubbel. oändligt. narkos läkaren varnade ju mig för narkosen, han sa att det kommer se ut som om William dör när han somnar. hur ska jag klara att hålla ihop mig själv? jag ser inte fram emot fredag morgon när klockan ringer . herregud vad jag kommer må illa och inse verkligheten . William ... åh. världens jobbigaste bilresa. ångestfylld av rädsla och oro och skådespel inför William dör. herregud vad. hjälp oss.