När jag blir sjuk. Då blir jag oftast SJUK. Min kropp ballar ur totalt och slår högt på trumman, blir överdramatisk och överdriver alltid. Den nöjer sig liksom inte med att bli lite lagom sjuk.

 

I fredags låg jag i Mickes knä, vi kollade på film och myste. När vi gick upp och la oss så kunde jag aldrig somna. Jag mådde så konstigt, kunde inte sätta fingret på vad det var. Klockan blev mer och mer. Och inte blev det bättre av att jag sprang och kissade en gång var tjugonde minut. Hur var det möjligt att kissa dessa enorma mängder? Jag drack ju inget. Tillslut fick jag ont i ryggen, jag förstod att det var njurarna då jag haft den smärtan förr... Det blev värre och jag funderade på vafan som händer, ska njurarna ruttna bort nu också, det har jag inte tid med. Jag fortsatte kissa och nu började jag må illa också, klockan blev tidig morgon och inte hade jag somnat än. Jag mådde bara värre och värre och tillslut låg jag och skakade i sängen. Jag kunde inte röra mig, inte prata. Jag mådde alldeles för dåligt! Klockan halv 8 vaknar Micke och kvittrar som en fågel "god morgon älskling" men där låg jag. vaken i 24 timmar, Paralyserad av ett jävligt konstigt mående som inte gick att klä i ord. Jag bara skakade. Flämtandes. Med smärta i njurarna.

 

Micke vill ta mig till akuten men jag får bara fram "Nej. Nej. vill inte" Jag mådde alltså alldeles för dåligt för att orka sätta mig i bilen till akuten. Tanken på det fanns inte på världskartan! Det skulle bara inte gå, jag dog hellre.

 

Micke ringer 1177 utan att jag ens fattar det, även fast han är precis bredvid mig. Sköterskan i luren vill nu prata med mig och jag säger bara "Nej kan inte" Tillslut så försöker jag ändå men jag skakar så mycket att det är svårt att prata, obehagligt hur en kropp kan krampa egentligen och det finns inget du kan göra för att stoppa det! Sköterskan i luren vill skicka ambulans och jag känner bara "men Nej lägg av, sluta överdriv" ambulans?? vafan... Nej tack. Men hon är så bestämd och hon är rädd att jag ligger i diabetes, med tanke på hur extremt mycket jag kissar. Jag fortsätter att vägra en jäkla ambulans och ger tillbaka luren till Micke. Samtidigt ligger jag där och funderar, tänk om det är diabetes? 

 

Vid det här laget har Micke fixat att Maria kan släppa ut hästarna och han har bestämt med sköterskan från 1177 att ambulansen ska komma och mäta mitt blodsocker. Och in stövlar ambulanspersonalen. Där ligger jag och skakar med en kall handduk för ansiktet. Dom hälsar men jag orkar verkligen inte svara. Det är fortfarande svårt att sätta ord på hur dåligt jag mådde. Jag var helt väck! Blodsockret var normalt. tack för det. blodtryck likaså och sån där klämma på fingret visade också bra värden. Det var väl det jag förstod, inte fasen  behövde jag en ambulans för det. Samtidigt var det betryggande att veta att jag är frisk från diabetes!

 

med Vidare undersökning så trodde dem att det är en djävulsk urinvägsinfektion. Att njurarna jobbar febrilt... En del kissar taggtråd, andra har lite muttsvid. Men jag tyckte isåfall att mina symptom är jävligt överdrivna!! Men tydligen, så är det vanligt att man kan bli såhär inihelvetes utslagen. En del kan tydligen bli helt förvirrade osv. Okej normala symptom på en urinvägsinfektion, jag ville inte åka till akuten för det. Och det  behövde jag inte heller. Men de ringde till vårdcentralen som är öppet på helgen och försökte få en tid för mig. Ju längre jag väntar desto värre skulle det bli. sa dom. trevligt tänkte jag och dog ännu mer inombords och kände hur njurarna ruttnade bit för bit.

18:45 fick jag tid på Åsidan till en läkare och när dom åkte så frågade de vad jag jobba med...

Micke pratar med dom och personalen säger "jaha! jobbar du där! Jag är kund där men har aldrig sett dig!"

Kunde fortfarande knappt prata men tänkte i mitt huvud "näe jag brukar vara lite fräshare på jobbet och dessutom inte ha en blöt handduk för ansiktet"

 

Lyckades tillslut efter att dom åkt, att somna. 2 timmar tror jag nog att jag fick till. Jag hade slutat skaka när jag vaknade och kunde sånär prata 👏 mådde fortfarande dåligt och smärtan i njurarna var inget att rekommendera.

 

Grät hela vägen till Nyköping av total orkeslöshet, uppgivenhet och illamående. Satt och blundade med en spypåse i knät.

 

Stackars sköterskan som fick ta prov ur mitt kiss. det var alldeles brunt! och såklart så visade det maximalt med vita blodkroppar och jag fick penicillin. Som tack och lov kunde köpas direkt en lördagskväll på ICAMaxi. 

 

Nu äntligen börjar det bli bättre. är dock fortfarande orkeslös och njurarna smärtar emellanåt. Efter mockning i stallet så sover jag 2 timmar helt slut.

 

Så urinvägsinfektion i min värld önskar jag INGEN. 

 

Jag dricker mycket. kissar ofta. kan inte slarva med det, det straffar sig.

 

så, krya på mig själv!